Metallica Globen; Bländande av Metallica – under sista timmen

Metallica Globen Bländande av Metallica – under sista timmen

Metallica förnyar sig själva med ett scenbygge som utnyttjar arenan till max.

Det är ovanligt snyggt att se på. Men en sak är sig lik - det är först under den avslutande timmen det blir riktigt kul att lyssna på.

                                     Metallica på spelningen i Telenor Arena, Oslo.

KONSERT

Metallica

Globen, Stockholm

Publik: 16 858 – rekord!

Vem: Metallica bildades i Kalifornien 1981. De består i dag av James Hetfield (sång/gitarr), Kirk Hammett (gitarr), Rob Trujillo (bas) och Lars Ulrich (trummor). I sommar kommer de att motta Polarpriset.

Vad: Första Sverigespelningen på "Worldwired tour", som följer upp dubbelalbumet "Hardwired… to self-destruct" - bandets tionde studioalbum, från 2016. På måndag spelar de i Globen igen.


Visuellt påminner Metallicas upplägg i dag om ett annat band som debuterade tidigt 80-tal för att senare ömsa skinn- U2.

Precis som U2 är amerikanarna sitt musikaliska uttryck troget, samtidigt som de jobbar ambitiöst med att modernisera sin framtoning på scenen.

Den här gången har de byggt upp en låg i scen i mitten av arenan. Ovanför bygget svävar ett 50-tal mobila videokuber i ett sällan skådat högteknologiskt skådespel. Eller stryk sällan, förresten, jag har aldrig sett en liknande konstruktion.

Den blixtrande entrén under kuberna är en sanslös käftsmäll, även om musiken som följer - i en arena som badar i blodrött och knallorange - inte riktigt tycks gå i synk. Eller så är det ljudet som skapar en obekväm synvilla för öronen.

Problemet kvarstår under några låtar. Sedan blir Metallica, eller om det är ljudteknikerna, varmare i kläderna.

                               Publikrekord för Metallica: ”Bländande sista timme”

Hela kvartetten jobbar förtjänstfullt. Lars Ulrich trummar som om han vore son till Animal och inte ett danskt tennisproffs. Rob Trujillo snurrar runt med basen som om den vore ett mikrofonstativ och han vore Freddie Mercury. Kirk Hammet står med fötterna jättebrett isär och ser ettrigt jättetuff ut.

James Hetfield jobbar hårdast av alla. Han gastar "come on!" och "yeah!" till publiken som en besatt uppviglare: Han är bandets motor, som sjunger som om han gurglat halsen med diesel.

Med tanke på att Metallica sällan hoppar över Sverige på sina turnéer är det logiskt; men det blir väldigt mycket från senaste albumet "Hardwired... to self-destruct!". En tredjedel av kvällens material kommer från skivan som sannolikt försvinnande få räknar in bland sina topp 3-album med bandet.

Lars Ulrich, Rob Trujillo, Freddie Mercury, Kirk Hammet, James Hetfield, Delsbo, Ola Salo, Hammarby, Sir Alex Ferguson, Metallica Globen, Östersund Mot Norrköping, Lidingöloppet MTB, Arket.



Inte ens Metallica själva verkar känna någon större entusiasm inför de nyaste låtarna. "Moth into flame" presenteras exempelvis med ett ironiskt ”yay” från Hetfield.

De delar av kvällens första hälft som rymmer bandets obligatoriska bas- och gitarrsolon samt en trumduell med samtliga medlemmar är inte heller något de behöver utveckla i framtiden.

Det hackar med andra ord ett tag, men under avslutningen av den två och en halv timme långa showen skiner bandet lika intensivt som sina videokuber.

Från en macho "Creeping death" och framåt ställer Metallica in alla reglagen på elva.
När de till sist vinkar goodbye med en maxad "Enter sandman" är det rentav och alltjämt bländande.