AVENGERS ENDGAME glittrar som en komet på himlen
När Dr. Strange I ”Infinity war” använde sina superkrafter för att se hur många alternativa utgångar det fanns i kriget mot Thanos blev svaret ”fjorton miljoner sexhundrafem”. Men bara i en enda version vinner de goda.
Fans har sen dess fullkomligt vältrat sig i teorier kring den nästan bibliskt formulerade profetian. Men utan att fördjupa sig vidare, kan man ödesmättat konstatera att det ser mörkt ut inför finalen av ”Avengers”. Efter att Thanos samlat evighetsstenarna och i en iskall fingerknäppning utraderat hälften av mänskligheten, superhjältar inkluderade, så ruvar nu dödens skuggor över universum.
Det är en värld så förlamad av sorg, att den börjat längta efter slutets smärta. Kanske gäller det även oss. För efter decennier av expanderade berättelser, serieuniversum och nya säsonger utan ände, kan det väl ändå inte vara en slump att ”Game of thrones”, Luke Skywalkers saga, samt det här kapitlet av Marvels värld allesammans tar slut inom loppet av bara några månader.
2019 är fyllt av långsamma farväl till sagorna som blivit en del av oss, och kan man bara sin Marvelläxa, så är ”Endgame” en enastående upplevelse som fyller hela ens nervsystem med skimrande liv. Elva år efter den första ”Iron Man”-filmen så känner vi de här hjältarnas styrkor och svagheter. Och medan hjärnan läggar pussel (här finns mängder av tillbakablickar, små blinkningar och detaljer att sysselsätta den med), så översköljs man samtidigt av episka strider av ”Sagan om ringen”-kaliber, och känslor så finstämda att jag inte trodde det var möjligt i den här vanligtvis så cgi-bombastiska världen.
Avengers Endgame värker i hjärtat
Här finns mycket som värker i hjärtat. Somliga hjältars tidslinjer löper obarmhärtigt ut, troligen för att aldrig återupplivas igen. Likt martyrer går de värdigt ur tiden, så att tårarna får klamra sig fast vid fransrötterna.
Men det givna allvaret blandas också med oväntat mycket humor och värme. Både Rocket, Thor (Hemsworth), Ant-Man (Rudd) och Hulken (Ruffalo) får mycket utrymme. Och människans typiska sätt att hantera trauman går visst utmärkt att applicera även på superhjältar: Någon skaffar sig en ny hopplös frisyr, en annan vill försöka hjälpa andra, medan somliga tappar alla superhjältemuskler och dekar ned sig totalt med öl och tv-spel. Allt detta vibrerar av så mycket identifikation att det blir omöjligt att inte tro på sagan, och låta den bre ut sig inombords.
”Avengers” har glittrat som en komet på himlen i åratal nu. Men kratern den lämnar efter sig är större. Ingenstans flyter verklighet och fantasi ihop lättare än i saknadens längtan efter det som inte finns.
AVENGERS: ENDGAME
Äventyr
USA. Av Joe Russo, Anthony Russo. Med Robert Downey Jr, Karen Gillan, Scarlett Johansson, Chris Evans, Chris Hemsworth, Brie Larson, Josh Brolin. Längd: 3:02. Från: 11 år.
SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA
Robert Downey Jr
Han var först ut bland hjältarna i Marvels universum, och med sin charmigt kvicka arrogans i kombination med ett stort hjärta, finns här kanske grunden till succén. Det finns en en mix av kallt och varmt i Downey Jr, som faktiskt får en att smälta.
Scarlett Johansson
Jag tycker ofta att Black widow har fått ett lite för begränsat utrymme, och inte riktigt fått blomma ut som hjältinna. Men här får vi några ytterligare dimensioner av henne som ger djup åt rollen.
Chris Hemsworth
Är som vanligt fantastiskt underhållande som Thor. En älskad bimbo som nu får göra sin roll med ovanligt mycket svärta. Så bittersöt att man till slut inte vet om tårarna bottnar i skratt eller sorg.
Brie Larson
Gör här comeback i sin hyllade insats som Captain Marvel. Och det enda som talar emot henne här, är att vi faktiskt inte har hunnit få samma relation till henne som till de andra.
När Dr. Strange I ”Infinity war” använde sina superkrafter för att se hur många alternativa utgångar det fanns i kriget mot Thanos blev svaret ”fjorton miljoner sexhundrafem”. Men bara i en enda version vinner de goda.
Fans har sen dess fullkomligt vältrat sig i teorier kring den nästan bibliskt formulerade profetian. Men utan att fördjupa sig vidare, kan man ödesmättat konstatera att det ser mörkt ut inför finalen av ”Avengers”. Efter att Thanos samlat evighetsstenarna och i en iskall fingerknäppning utraderat hälften av mänskligheten, superhjältar inkluderade, så ruvar nu dödens skuggor över universum.
Det är en värld så förlamad av sorg, att den börjat längta efter slutets smärta. Kanske gäller det även oss. För efter decennier av expanderade berättelser, serieuniversum och nya säsonger utan ände, kan det väl ändå inte vara en slump att ”Game of thrones”, Luke Skywalkers saga, samt det här kapitlet av Marvels värld allesammans tar slut inom loppet av bara några månader.
2019 är fyllt av långsamma farväl till sagorna som blivit en del av oss, och kan man bara sin Marvelläxa, så är ”Endgame” en enastående upplevelse som fyller hela ens nervsystem med skimrande liv. Elva år efter den första ”Iron Man”-filmen så känner vi de här hjältarnas styrkor och svagheter. Och medan hjärnan läggar pussel (här finns mängder av tillbakablickar, små blinkningar och detaljer att sysselsätta den med), så översköljs man samtidigt av episka strider av ”Sagan om ringen”-kaliber, och känslor så finstämda att jag inte trodde det var möjligt i den här vanligtvis så cgi-bombastiska världen.
Avengers Endgame värker i hjärtat
Här finns mycket som värker i hjärtat. Somliga hjältars tidslinjer löper obarmhärtigt ut, troligen för att aldrig återupplivas igen. Likt martyrer går de värdigt ur tiden, så att tårarna får klamra sig fast vid fransrötterna.
Men det givna allvaret blandas också med oväntat mycket humor och värme. Både Rocket, Thor (Hemsworth), Ant-Man (Rudd) och Hulken (Ruffalo) får mycket utrymme. Och människans typiska sätt att hantera trauman går visst utmärkt att applicera även på superhjältar: Någon skaffar sig en ny hopplös frisyr, en annan vill försöka hjälpa andra, medan somliga tappar alla superhjältemuskler och dekar ned sig totalt med öl och tv-spel. Allt detta vibrerar av så mycket identifikation att det blir omöjligt att inte tro på sagan, och låta den bre ut sig inombords.
”Avengers” har glittrat som en komet på himlen i åratal nu. Men kratern den lämnar efter sig är större. Ingenstans flyter verklighet och fantasi ihop lättare än i saknadens längtan efter det som inte finns.
AVENGERS: ENDGAME
Äventyr
USA. Av Joe Russo, Anthony Russo. Med Robert Downey Jr, Karen Gillan, Scarlett Johansson, Chris Evans, Chris Hemsworth, Brie Larson, Josh Brolin. Längd: 3:02. Från: 11 år.
SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA
Robert Downey Jr
Han var först ut bland hjältarna i Marvels universum, och med sin charmigt kvicka arrogans i kombination med ett stort hjärta, finns här kanske grunden till succén. Det finns en en mix av kallt och varmt i Downey Jr, som faktiskt får en att smälta.
Scarlett Johansson
Jag tycker ofta att Black widow har fått ett lite för begränsat utrymme, och inte riktigt fått blomma ut som hjältinna. Men här får vi några ytterligare dimensioner av henne som ger djup åt rollen.
Chris Hemsworth
Är som vanligt fantastiskt underhållande som Thor. En älskad bimbo som nu får göra sin roll med ovanligt mycket svärta. Så bittersöt att man till slut inte vet om tårarna bottnar i skratt eller sorg.
Brie Larson
Gör här comeback i sin hyllade insats som Captain Marvel. Och det enda som talar emot henne här, är att vi faktiskt inte har hunnit få samma relation till henne som till de andra.
![Sandra Kubicka : Sandra Kubicka NAGO w Playboyu [ZDJĘCIA +18]. Modelka w sexy sesji [wrzesień 2017]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEin9aIj0W72BfvvGqwplFSmaptWduZ19vuICOZ8K59Kmk2cX94E6suvbg1gFC_TFdwui3IXq3qOYQ-MmczRLsyj4tW3ODykAXnhqEFlWPuMCAjcVzalyhyphenhyphenzE5CIc0TYvg45JUsdfocu-Vpn/s72-c/1.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar