Rezension – Mortal Kombat 11
En potent fighter som knockas av mikrotransaktionerna.
Jag minns inte exakt när det blev trendigt i spelbranschen att klåfingrigt klämma in intäktsgenererande RPG-system i alla genrer som finns, men jag vet att jag aldrig varit så less på det som nu.
Jag klandrar Mortal Kombat 11, och i förlängningen hela Warner, för det.
Det finns många exempel som illustrerar just hur långt över gränsen Warner velat gå i sitt krig mot spelarbasens plånböcker, men inget slår nog detta: i ett sololäge kallat The Krypt har de låtit utvecklarna omsorgsfullt återskapa Shang Tsungs ö från Mortal Kombat 1 i en utforskningsbar 3D-miljö, och sedan dumpat hundratals kistor däri som spelare kan hitta och låsa upp med sina surt förvärvade Koins. Det enda som finns att göra på den här ön är att låsa upp kistor och lösa pussel som låser upp nya områden, som i sin tur innehåller fler kistor. Som kostar pengar att låsa upp.
Jag vet inte vad som är värst: att kistorna innehåller slumpmässigt loot som inte finns nån annanstans, eller att användningsområdet för lootet inte förklaras.
Lootet delas nämligen in i olika kategorier, och applikationen för varje kategori verkar skilja sig. Det finns till exempel både strikt kosmetiska skins och kläder med uppgraderingsbara egenskaper, men i vilka sammanhang de kan användas nämns knappt. Vidare finns det vissa förbrukningsföremål som bara verkar kunna användas in The Krypt, och andra som bara verkar kunna användas i det andra mikrotransaktionsbesudlade spelläget, The Towers of Time. Samt föremål som kan användas i bägge, för förvirringen var ju inte stor nog redan.
Det verkar helt enkelt vara omöjligt att uppgradera eller utsmycka dina karaktärer på sättet du vill utan att behöva spendera stora summor pengar eller ännu större summor tid på slumpmässiga kistor i obegripliga system. Och det suger verkligen.
Inte minst med tanke på att resten av spelet är skitbra.
Presentationen, exempelvis, är så långt före konkurrensen att det nästan känns omotiverat. Jag vet inte varför Netherrealm Studios alltid lägger ner så oproportionerligt mycket jobb på sina karaktärsmodeller, men allt ifrån de minutiöst modellerade pormaskarna i Liu Kangs ansikte till det läskigt verklighetstrogna minspelet i Cassie Cages ansikte är så snyggt gjort att det faktiskt känns värt det, inte minst i de påkostade filmsekvenserna i storyläget.
Storyläget är som en sex timmar lång popcornrulle där dålig dialog möter konstant hjärndöda intriger, räddat av en stor dos självmedvetenhet hos manusförfattarna som uppenbarligen vet precis hur man gör 25 år av korkade Mortal Kombat-berättelser rättvisa. Återintroduktionen av tidsresor i narrativet möjliggör hysteriska möten som det mellan mogna, militära Johnny Cage och hans rövhattiga yngre jag, till exempel. Och även om slutet var ostigt så det förslår känns det ändå tematiskt passande givet seriens historia.
Som alltid med Mortal Kombat är det förbaskat roligt att spela också. Striderna är snabba och frenetiska, och har en slags tyngd och ett flyt i animationerna som gör dem urläckra att kolla på. Det finns gott om variation i spelstil mellan de 25 karaktärerna i registret för att erbjuda något för alla, men varje karaktär har tillräckligt många lättillgängliga specialattacker för att kunna bemästras hyfsat fort. Dessutom kan varje karaktärs attacker skräddarsys ytterligare efter preferens, vilket erbjuder ”oändligt med kombinationer” enligt utvecklarna, men då detta görs via det tidigare nämnda RPG-systemet har jag svårt att se det som något positivt.
Onlineläget är inget jag lagt supermycket tid på, men de Vs-matcher jag kört flöt på nästan helt utan lagg. Vilket ju inte säger så mycket eftersom spelet inte släppts än, såklart, men med tanke på hur stabila matcher Injustice 2 erbjöd vid och efter lansering borde det vara lugnt.
Det känns trist att ha behövt ägna mer än hälften av recensionen att gnälla på vad som i grunden är ett bra spel, men jag kan verkligen inte understryka nog hur horribel WB:s intäktsgenererande lösning faktiskt är i Mortal Kombat 11. Trots en underhållande story, gjutna strider och fantastisk presentation hindras spelet från att nå sin fulla potential när merparten av dess innehåll tyngs ned av alla grindinducerande och förvirrande system som för egen del mest får mig att vilja stänga av.
Jag trodde inte att jag kunde bli mer trött på RPG-ifieringen av spel i 2019, men herregud vad fel jag hade.
Fotnot: Mortal Kombat 11 släpps till pc, PS4 Xbox One och Switch i dag, den 23 april. Testat på Playstation 4.
En potent fighter som knockas av mikrotransaktionerna.
Jag minns inte exakt när det blev trendigt i spelbranschen att klåfingrigt klämma in intäktsgenererande RPG-system i alla genrer som finns, men jag vet att jag aldrig varit så less på det som nu.
Jag klandrar Mortal Kombat 11, och i förlängningen hela Warner, för det.
Det finns många exempel som illustrerar just hur långt över gränsen Warner velat gå i sitt krig mot spelarbasens plånböcker, men inget slår nog detta: i ett sololäge kallat The Krypt har de låtit utvecklarna omsorgsfullt återskapa Shang Tsungs ö från Mortal Kombat 1 i en utforskningsbar 3D-miljö, och sedan dumpat hundratals kistor däri som spelare kan hitta och låsa upp med sina surt förvärvade Koins. Det enda som finns att göra på den här ön är att låsa upp kistor och lösa pussel som låser upp nya områden, som i sin tur innehåller fler kistor. Som kostar pengar att låsa upp.
Jag vet inte vad som är värst: att kistorna innehåller slumpmässigt loot som inte finns nån annanstans, eller att användningsområdet för lootet inte förklaras.
Lootet delas nämligen in i olika kategorier, och applikationen för varje kategori verkar skilja sig. Det finns till exempel både strikt kosmetiska skins och kläder med uppgraderingsbara egenskaper, men i vilka sammanhang de kan användas nämns knappt. Vidare finns det vissa förbrukningsföremål som bara verkar kunna användas in The Krypt, och andra som bara verkar kunna användas i det andra mikrotransaktionsbesudlade spelläget, The Towers of Time. Samt föremål som kan användas i bägge, för förvirringen var ju inte stor nog redan.
Det verkar helt enkelt vara omöjligt att uppgradera eller utsmycka dina karaktärer på sättet du vill utan att behöva spendera stora summor pengar eller ännu större summor tid på slumpmässiga kistor i obegripliga system. Och det suger verkligen.
Inte minst med tanke på att resten av spelet är skitbra.
Presentationen, exempelvis, är så långt före konkurrensen att det nästan känns omotiverat. Jag vet inte varför Netherrealm Studios alltid lägger ner så oproportionerligt mycket jobb på sina karaktärsmodeller, men allt ifrån de minutiöst modellerade pormaskarna i Liu Kangs ansikte till det läskigt verklighetstrogna minspelet i Cassie Cages ansikte är så snyggt gjort att det faktiskt känns värt det, inte minst i de påkostade filmsekvenserna i storyläget.
Storyläget är som en sex timmar lång popcornrulle där dålig dialog möter konstant hjärndöda intriger, räddat av en stor dos självmedvetenhet hos manusförfattarna som uppenbarligen vet precis hur man gör 25 år av korkade Mortal Kombat-berättelser rättvisa. Återintroduktionen av tidsresor i narrativet möjliggör hysteriska möten som det mellan mogna, militära Johnny Cage och hans rövhattiga yngre jag, till exempel. Och även om slutet var ostigt så det förslår känns det ändå tematiskt passande givet seriens historia.
Som alltid med Mortal Kombat är det förbaskat roligt att spela också. Striderna är snabba och frenetiska, och har en slags tyngd och ett flyt i animationerna som gör dem urläckra att kolla på. Det finns gott om variation i spelstil mellan de 25 karaktärerna i registret för att erbjuda något för alla, men varje karaktär har tillräckligt många lättillgängliga specialattacker för att kunna bemästras hyfsat fort. Dessutom kan varje karaktärs attacker skräddarsys ytterligare efter preferens, vilket erbjuder ”oändligt med kombinationer” enligt utvecklarna, men då detta görs via det tidigare nämnda RPG-systemet har jag svårt att se det som något positivt.
Onlineläget är inget jag lagt supermycket tid på, men de Vs-matcher jag kört flöt på nästan helt utan lagg. Vilket ju inte säger så mycket eftersom spelet inte släppts än, såklart, men med tanke på hur stabila matcher Injustice 2 erbjöd vid och efter lansering borde det vara lugnt.
Det känns trist att ha behövt ägna mer än hälften av recensionen att gnälla på vad som i grunden är ett bra spel, men jag kan verkligen inte understryka nog hur horribel WB:s intäktsgenererande lösning faktiskt är i Mortal Kombat 11. Trots en underhållande story, gjutna strider och fantastisk presentation hindras spelet från att nå sin fulla potential när merparten av dess innehåll tyngs ned av alla grindinducerande och förvirrande system som för egen del mest får mig att vilja stänga av.
Jag trodde inte att jag kunde bli mer trött på RPG-ifieringen av spel i 2019, men herregud vad fel jag hade.
Fotnot: Mortal Kombat 11 släpps till pc, PS4 Xbox One och Switch i dag, den 23 april. Testat på Playstation 4.
![Sandra Kubicka : Sandra Kubicka NAGO w Playboyu [ZDJĘCIA +18]. Modelka w sexy sesji [wrzesień 2017]](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEin9aIj0W72BfvvGqwplFSmaptWduZ19vuICOZ8K59Kmk2cX94E6suvbg1gFC_TFdwui3IXq3qOYQ-MmczRLsyj4tW3ODykAXnhqEFlWPuMCAjcVzalyhyphenhyphenzE5CIc0TYvg45JUsdfocu-Vpn/s72-c/1.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar