Georg Adelly - den lealöse komikern

Georg Adelly (1919-97) var en säregen komiker som i sin krafts dagar verkligen kunde krama skrattet ur en publik bara genom att få en stortå att stå rakt ut i luften. Han föddes i Norge, son till musikaliska cirkusclownen Fritz Adelly och lindanserskan Maria, född Hoffman. Georg ärvde föräldrarnas talang för underhållning. Under en revyturné i Sverige 1946 upptäcktes den unge Adelly av revydirektören Gösta Bernhard som engagerade honom till Casinoteatern i Stockholm. På Casino blev Georg Adelly en mycket uppskattad artist som fick skratten att övergå i orkaner.  

"Adelly är den levande människa som mest förefaller hämtad ur en tecknad serie. Hans plastik är lika surrealistisk som hans yttre och i likhet med seriefigurer är han evigt oföränderlig", skrev signaturen Höken i Svenska Dagbladet efter en revypremiär på Casino.

Georg Adelly som Ola Norman.

Ett av Adellys mest framgångsrika nummer var som den indiske dansören Ram Copal i Casinorevyn "OH!" 1948-49. Gösta Bernhard såg Copal när denne gästspelade i Stockholm och gjorde sensation mycket tack vare sin "hand-dans". Bernhard kom att tänka på Adellys "talande" händer och gick hem och skrev Copal-parodin som blev en stor succé. När man såg Georg Adelly gestikulera kunde man tro att han hade tre meter långa armar med enbart leder. När andra i ensemblen någon gång fick stryka en visa på grund av heshet, så skojade man ofta om att... "I afton kan inte Georg Adelly sjunga sina visor. Han har stukat ett finger!"

Georg arbetade även i Karl Gerhards revy. Efter premiären sa KG: "Om jag vetat att du var så rolig hade jag aldrig engagerat dig!"

Georg hade nämligen fått mer applåder än Gerhard. Både av publiken och kritikerna. Och något mer jobb hos Karl Gerhard blev det aldrig. Under 1960-talet blev det istället engagemang hos Hagge Geigert i Uddevalla. Där fick han användning för sitt norska ursprung när han gestaltade Ola Norman, en populär monologfigur som återkom i flera revyer.

Georg Adelly hann medverka i drygt 40 långfilmer, aldrig några huvudroller men han var en mästare på att snida till små biroller så att dom fastnade i publikens medvetande. Han förekom i både "91:an" och "Åsa-Nisse" men medverkade också i tyngre produktioner som Ingmar Bergmans "En lektion i kärlek" 1954 och "Sommarnattens leende" 1955. I Kjell Gredes "Harry Munter" spelade han en inbillat cancersjuk man och fick mycket beröm för rollen. Sin sista insats framför filmkameran gjorde han i Astrid Lindgrens "Ronja Rövardotter" 1984. 

Läs också:
Casinorevy på Hipp!
Hagges revy "Under täcket" 1969