600 miljoner i fallskärm

Jag är en varm förespråkare av höga löner. Jag tycker alltid det är tramsigt när journalister jämför vd:ns lön med hur många industriarbetare man hade fått för samma pengar. Det är inte jämförbart. Vd:n kanske har grundat företaget och tagit stora privatekonomiska risker, dessutom jobbat nästan jämt i decennier och på det sättet vigt sitt liv åt företaget. Vad det är värt jämfört med anställda som jobbar 40 timmar i veckan så länge de vill är omöjligt att avgöra.

Men det är så länge de jobbar, varför de ska få betalt för att sluta har jag aldrig förstått. Visst, de kan få sparken på dagen utan större anledning än att styrelsen vill byta inriktning på ledarskapet, men de har ju för tusan en lön som borde räcka för en buffert och är de bra får de ett nytt jobb. Var de inte bra ska de inte få betalt som att de var det.

Boeings vd Dennis Muilenburg fick sparken i december och fick då 600 Mkr som tack för... vadå? Han hade då innehaft vd-posten i fyra år och tjänat drygt 20 miljoner dollar per år, inklusive bonus. Jag kan inte för mitt liv begripa varför han ska få nästan lika mycket i fallskärm som han totalt tjänat på att jobba i fyra år.

Svaret är, som vanligt, att det står i kontraktet, men styrelsen har ju godkänt det. Visserligen när de anställde Muilenburg och trodde att han skulle bli en bra vd, inte att företaget skulle gå åt skogen. Men oavsett det vore det väl bättre att ge nästa vd en bra lön och en bra bonus om det går bra istället för en smärre statsbudget den dag han eller hon får sparken?