Ingen kollaps?

Det senaste året har det ofta diskuterats huruvida Sverige är på väg mot en systemkollaps. Vanligtvis menar anhängarna av teorin att det finns bevis för att så är fallet medan motståndarna tycker att det är överdrivet så länge vi inte befinner oss i en Mad Max-värld med fullskaligt krig där människor stjäl mat och bränsle av varandra för att överleva.

Jag ser inte en kris bakom varje buske, men när kommunerna själva säger att 80 procent av dem kommer att få göra kraftiga nedskärningar i kärnverksamheten tror jag att de talar sanning. En kommundirektör använder ordet ”systemhaveri”, vilket väl är ganska nära kollaps.

”Vård i världsklass”?

Välfärdsförespråkare argumenterar för ett högt skatteintag genom att peka på att vi i Sverige får vård, skola och hjälp av polisen oavsett personliga förutsättningar, och det låter ju bra. Men om kommunerna skär ner kraftigt på personal och driftskostnader stämmer inte det längre, om det ens gör det nu.

Om vi som medborgare tvingas köpa dessa tjänster själva i form av privat vård, privatskolor, privata läxhjälpare och privata vaktbolag är det inget som skiljer oss från länder med en bantad statsapparat. Eller jo, för vi har fortfarande världens högsta skattetryck.

Men vad ska vi göra då – dö i vårdkö för att samhället inte levererar vård, låta våra barn hamna efter för att de inte får tillräcklig hjälp i skolan och låta vårt bostadsområde förfalla eftersom polisen varken har tid att skydda oss eller vår egendom? Nej, så länge vi har råd kommer vi göra allt för att fixa detta eftersom samhällets ”kärnverksamheter” också är viktigast för oss.

Som investerare tror jag på en ljus framtid för skolkoncerner som IES och Academedia, vårdbolag som Attendo och Humana, och säkerhetsbolag som Securitas och G4S, för om inte samhället levererar får parallellsamhället göra det.