När det spelades teater i buskarna

På 1930-talet stod friluftsteatrarna i blom. I Stockholm fanns ett flertal scener: Skansenteatern, Söders friluftsteater i Vitabergsparken, Vanadislunden, Klippan och Tantolundens friluftsteater. 

Här kunde man se publikfavoriter som Thor Modéen, Julia Caesar, Rut Holm, John Elfström och Dagmar Ebbesen för att nu nämna några. 

Man spelade verkligen bland buskarna med himlen som tak. Scenbilden var enkel och bestod oftast av två stugor och en grusad gårdsplan emellan. Repertoaren bestod av folklustspel som "Bröderna Östermans huskors", "Folket i Skinnarviksbergen", "Värmlänningarna", "Söderkåkar"... Handlingen var enkel och okomplicerad, så även om en del repliker gick förlorade av suset i trädkronorna eller andra ovidkommande ljud kunde åskådarna ändå hänga med i händelseförloppet. 

Friluftsteaterrepertoaren 1936

Julia Caesar som spelade många somrar på Tanto visste att det gällde att få ur sig repliken snabbt innan tågen dundrade förbi och dränkte dialogen. Hon lärde sig att tajma replikerna så väl att hon fick fram poängen exakt innan tåget passerade. 

Det var Julia som en regnig spelkväll spände ögonen i den paraplyförsedda publiken och frågade: "Har ni inga hem?"

Stockholms friluftsteatrar försvann en efter en i mitten av 1960-talet när grävskoporna gick fram. Vid den tiden hade även publikunderlaget minskat och 60-talets regniga och kyliga somrar gjorde det allt svårare för de väderberoende utomhusteatrarna att överleva. 

Läs också:

"Det osar fläsk i Dragarbrunn", Uppsala sommarteater 1982

"Två man om en änka", Fredriksdalsteatern 1983