Ardenstam - en stenkul gubbe!

Det är många skådespelare som gärna talar om att dom började i branschen redan som julängel i lekskolan. Med Sten Ardenstam var det tvärtom. Han var 31 år när han påbörjade sin teaterkarriär. Då hade han varit handelsresande i glödlampor i tolv år. Senare blev han bilförsäljare, sålde engelska Hillman. Fördelen med hans säljarbakgrund var att han kom i kontakt med "vanligt folk". Han lärde sig vad Svenssons tyckte var kul. Teaterdebuten skedde i musikalen "Saken är Oscar" på Oscars 1953. Framfusiga herrar blev hans speciella rollgebit, han hade mött många sådana och studerat attityderna och gesterna. Att spela berusad var en annan gren där Ardenstam var oslagbar. I filmen "I död mans spår" spelade Sten Ardenstam en kille som inte kunde se en flaska utan att tömma den. Vid en tagning blev fotografen så full i skratt när han såg Stens apkonster i sökaren att han tappade greppet om kameran. Med tårarna rinnande ur ögonen sjönk han dubbelvikt ner i gräset. Det tog en hel kvart innan han och det övriga filmteamet hade garvat klart. En gång gestaltade Ardenstam ett fyllo i en upplysningsfilm för IOGT-NTO. Det gjorde han så övertygande att nykterhetsorganisationen aldrig vågade visa den. 

Sten Ardenstam (1921-93)

Trots många år inom film, tv och teater fick aldrig Sten Ardenstam det där definitiva genombrottet. "Halvkändis" kallade han sig själv. Många kände igen honom till utseendet men kunde inte omedelbart placera honom eller komma ihåg hans namn. Han gjorde mest biroller och bevisade att hur liten en roll än är så går det alltid att göra något av den. 

Det är väl främst för två sketcher som Sten  Ardenstam blivit ihågkommen: Som urförbannad kapten i "55:an Olga" med Martin Ljung, och så "Ormet kruper" tillsammans med Rolf Bengtson. Den sistnämnda ingick i "Bråkiga blad", ett humorprogram som roade tv-tittarna i slutet av 1960-talet. 

"De korta replikernas mästare" kallades han för. Han kunde den svåra konsten att leverera en snabb replik och få skratt på den. Hans gummiansikte och lustiga grimaser lockade också till munterhet. Han var skicklig att snubbla och falla som en fura och anlitades därför som stuntman i många filmer. På den tiden fanns inga professionella stuntmän i Sverige utan hugade personer fick erbjudandet. Den goda fysiken var ett arv från hans far som var finsk maratonmästare (Sten föddes faktiskt i Helsingfors). Själv var Sten en duktig 400 och 800-meterslöpare i sin ungdom. 

Även privat var han en rolig gubbe som tyckte om att locka till skratt och gärna chockera sin omgivning. Det hände till exempel att han medvetet tappade byxorna när han klev in på en dansrestaurang, bara för få se omgivningens reaktioner. 

Hans sista tv-framträdande var i "Direkt från Berns" 1992 där han deltog i skådespelarnas fylleslag. Det var en tävling om vem som kunde spela mest berusad. Sten Ardenstam vann så klart!

Läs också:

"Engströms blandning" på Komediteatern, Gröna Lund 1984