Marianne Mörck : Ensamvargen Marianne Mörck, 70, lider inte av att sitta i karantän

Marianne Mörck om corona: ”Är ingen rädd människa”

Ensamvargen Marianne Mörck, 70, lider inte av att sitta i karantän.

I frysen har hon bunkrat med mat och hon har både plasthandskar och munskydd på sig när hon går ut – det är säkerhetsåtgärder men rädd är hon inte.

– Jag vet inte vad det är men jag är ju ingen rädd människa, jag ser aldrig faror som hotar, säger Marianne Mörck.

Egentligen skulle hon just nu ha spelat en gyllene Thalia i ”Orfeus i underjorden” på Malmö opera. Men föreställningen fick, precis som mycket annat, ställas in helt.

– Alla blev ju drabbade, men man har ju inget val. Då gäller det att vara finurlig och försöka intala sig själv att det här inte är något straff mot mig. Det här är inget jag ska vara ledsen för utan tacka för att man gör detta så vi inte ska smitta varandra, säger Marianne Mörck.

Rädd är hon som sagt inte trots att hon, som hon själv poängterar, är både äldre, har dåliga lungor och högt blodtryck

– Men jag är så väldigt, väldigt noggrann. Jag skyddar mig så fruktansvärt mycket, jag är inne säkert 98 eller 99 procent av tiden. Skulle jag prata med någon står jag minst fem meter bort. Sedan när jag kommer in tvättar jag mina plasthandskar och vänder dem ut och in så de får rinna av. Sedan tvättar jag mina händer noggrant. Jag har till och med kört in munskyddet i mikrovågsugnen någon gång för att jag har läst att corona inte trivs när det är varmt. Så löjliga saker man har för sig, så ska man naturligtvis inte göra, säger Marianne Mörck.

Får selfies från Loa Falkman
Hade allt varit som vanligt skulle hon egentligen tillbringat dagarna med bland annat kollegerna Loa Falkman och Rickard Söderberg, medspelarna i Orfeus på operan. Nu får de hålla kontakten på distans och försöka muntra upp varandra.

– Vi har kontakt om hur det är och så där. Skickar lite dumma bilder när man inte riktigt är till sin fördel. Loa är en mästare på det. Vi muntrar upp varandra. Rickard är så snäll och frågar hela tiden ”ska jag handla åt dig”, det är gulliga vänner.

Fast egentligen är hon en renodlad ensamvarg berättar hon. Hon bor själv på nedre plan i villan i skånska Bunkeflostrand, hyresgästen på övervåningen har hon mest kontakt med via telefonen just nu.

– Jag är ju en ensamvarg så det här med karantän är jag ju van vid. Det är ju mycket pappersarbete från morgon till kväll Jag slänger mycket, sorterar, tar låda för låda.

Hon talar ofta om sitt ständiga pappersarbete. Det har återkommit i flera intervjuer. Vad är det egentligen för massiva högar av papper hon verkar ha samlat på sig? Det är noter, manus, kontrakt, räkningar, påminnelser, allt möjligt som tagits kopior på och sedan hamnat på köksbordet, berättar hon.

– Det är så mycket papper. Jag är jättenoggrann med alla papper. Det ska hamna rätt förstår du. Jag har pärmar för allt. Jag kommer ihåg när jag var liten. Mamma hade köpt nya skor. Jag bad henne att få lådan och kallade den ”Malles pilioxlåda”. Sedan fick jag alla kvitton mamma hade handlat för, klipp ur tidningar, gamla brev. Det blev som ett kartotek som jag tyckte om att bläddra i. Så ända sedan jag var fem har jag tyckt att det är väldigt viktigt att ha papprena i ordning, säger Marianne Mörck.

Vill inte oroa barnen
Barnen, dottern Malin som bor i Skivarp och sonen Peter som bor i Malmö, får hon hålla kontakten med via telefon under coronatider. Förutom dem har hon inga anhöriga att oroa sig för.

– Jag har ju inte så många. Jag söker mig ju inte så väldigt mycket till människor förutom mina barn då. Jag är oftast ensam och jobbar.

Är dina barn oroliga för dig?

– Mig ringer man inte om sådant där. Kom jag in på sjukhus skulle jag aldrig tala om det för någon. De oroar sig bara mer om jag mår dåligt Då vet jag hur fruktansvärt orolig Malin skulle bli. Jag vill vara ensam på sjukhus om det händer något.

Men i påsk har hon ändå tänkt träffa dem lite på distans.

– Jag tänkte åka över till mina barn och barnbarn med en liten påskpåse. Sedan har jag köpt var sin kvast till dem så de kan åka vart de vill. Då står jag på andra sidan grinden och pratar i mitt munskydd. Barnen går på förskola så jag vågar inte ta några risker. Det förstår min dotter, jag åker bara dit och säger hej.

Har du några tips på saker att göra i karantän?

– Jag tycker man ska dra ut lådan som man aldrig har dragit ut. Lägga ett lakan på sängen eller köksbordet och bara välta upp och ner på allt och sätta sig och kasta sortera och ge bort. Ha en liten spara-hög som man hoppas bli ännu mindre. Sedan sortera i garderoben. Öppna fönstren så att det blir korsdrag i lägenheten. Ta på sig en varmjacka och leka att man är ute och går om man inte får gå ut.