Micha Gabay - en mångfacetterad skådespelare

Micha Gabay är en intressant skådespelare som det var längesen man hörde talas om. Under 1970- och 80-talen var han flitigt förekommande på film och TV. Någon minns honom säkert som Magnus Härenstams tuffare jag i filmen "Jag är med barn". "Bröderna Lejonhjärta", "Träpatronerna", "Raskens", "Lösa förbindelser" och "Tryggare kan ingen vara", det är bara ett litet urval av vad Micha Gabay hunnit med. 

Oförglömlig är hans Tok-Harry i Sven Delblancs "Hedebyborna", det var han som studsade upp och ner i pur glädje och utbrast: "Länsman ska sjunga! Länsman ska sjunga!" 

En annan stark rolltolkning gjorde han i TV-pjäsen "Hundarnas morgon". Där spelade han en ung student som snappat upp mycket av den nazistiska propagandan och lär upp sina kamrater iförd brun skjorta och läderkoppel - en mycket ångestladdad och osympatisk figur.

Micha Gabay

Micha föddes i en teatersläkt. Hans pappa, Eugéne Gabay, var premiärdansör, balettmästare, koreograf och regissör vid Stora Teatern i Göteborg. Michas faster dansade också på Storan och hans tvillingsyster Nadja arbetade som dramaturg och sekreterare på Folkteatern i Göteborg. Alltså bara dans och teater i den släkten. Dans var ingenting för Micha. Han började visserligen ta danslektioner men det var under en tid när en kille helst skulle boxas och inte dansa, så han slutade med dansen och började boxas istället. Första gången han stod på en scen var han 12 år, det var tillsammans med sin tvillingsyster i "Annie get your gun" på Storan. 

Efter nio år i folkskolan skickades han till England för språkstudier i Oxford. Tillbaka i Sverige sökte han till scenskolan och kom in redan vid första försöket. Efter en period vid Folkteatern blev det Göteborgs stadsteater där han jobbade i många år. Bland rollerna kan nämnas Allan Strang i Peter Schaffers "Hästen" och titelrollen i "Eugen Onegin", mannen som inte kände sig hemma någonstans, som förnekade kärleken - ända tills allt blev försent. Vid sidan av skådespeleriet provade han på andra yrkesområden. Han gav sig in i textilbranschen och blev direktör för en konfektionsfirma i Kinnarumma utanför Borås. På kvällarna var han scenaktör i elitklass och på dagarna basade han över 35 sömmerskor. 

En allt mer tilltagande scenskräck gjorde att Micha lämnade teaterscenen under några år. Så småningom lockades han tillbaka och gjorde roller i "Nicholas Nickelby", "Anna Karenina" och "Så tuktas en argbigga" på stadsteatern. Om sin kamp mot scenskräcken berättade han i en intervju: "Jag har aldrig brutit en föreställning men när det var som värst var det som att gå till sin egen avrättning."

Läs också:

En visit hos Hedebyborna 2019