Mona Seilitz - inte bara vamp!

Mona Seilitz (1943-2008) kallades ofta för vamp. Riksvamp till och med. Det var en beteckning som Aftonbladet klistrade på henne och som envist hängde kvar under hela livet. Mona var visserligen en tjusig kvinna och fick ofta spela rollen som dum och sexig blondin på privatteatrarna, men hon kunde mycket mer än så. 

Denna Malmöflicka började med teater redan i unga år. Hon spelade lilla Pär i byxor och tyrolerhatt och vann prinsessan på slutet. Då var hon sju år gammal. Sedan blev det Teater 23 i Malmö och utbildning vid Norrköping - Linköpings stadsteaters elevskola i tre år. 1966 tog hon tåget upp till Stockholm och sökte jobb i Kar de Mumma-revyn på Folkan. I revyn fick hon visa upp sig i nätstrumpor och plymer. Torsten Tegnér skrev från den premiären att man skulle gå på Folkan, om man ville se hur Gud haft en ovanligt lyckad dag och skapat en perfekt kropp, nämligen Mona Seilitz. Därmed var saken klar i en bransch som kan vara ganska så enkelspårig. Behövdes det en snygg tjej i en vamproll så gick frågan till Seilitz. 

Mona Seilitz i farsen "Kuta och kör" på Folkan.

Under hela karriären var Mona Seilitz frilansare. Hon fick helt enkelt ta vad som bjöds från teaterdirektörerna. Det blev många farser och komedier som "Kuta och kör", "Gröna Hissen", "Omaka par" och "Är du inte riktigt fisk", präktiga långkörare allihopa. Det blev en hel del TV också: den sexiga och oskuldsfulla skurken Rose-Marie i "Sinkadus", teaterprimadonna i "A.P. Rosell", den snälla Marianne i adventskalendern "Julpussar och stjärnsmällar" och den lilla sjuåriga Anna i "Det stora barnkalaset". Den sistnämnda var en av de roller hon själv var mest nöjd med. Hon spelade servitrisen Anna i Roy Anderssons kultfilm "Giliap" från 1975 där hon fick chansen att visa sin dramatiska begåvning. För sin insats i pjäsen "Damturken" på Upsala stadsteater överöstes hon med beröm av kritikerkåren. En annan minnesvärd rolltolkning var som mumie i Strindbergs "Spöksonaten". Mumie blir man nog inte på vampmeriter. Men det var ändå de folkliga blondinrollerna som väckte mest uppmärksamhet och som stannade kvar i folks medvetande. Utöver teateryrket hann hon med mycket annat också. Hon var mannekäng i Amerika i unga år. Designade kläder och hade egen butik ett tag. Under flera år drev hon under mycket slit och möda "Mariahissen" för musikintresserad ungdom tillsammans med dåvarande maken, musikern Bill Öhrström. Hon skrev egna filmmanus och kopplade av med att måla tavlor. Från sin vindsvåning på Österlånggatan i Gamla Stan hade hon vidunderlig utsikt över takåsarna och kunde se ända bort till Djurgården med Gröna Lunds pariserhjul. 

Mona Seilitz gick bort i cancer blott 65 år gammal. Sista tiden vårdades hon på ett sjukhem i födelsestaden Malmö. 

Läs också:

"Är du inte riktigt fisk?", Chinateatern 1986-87

"Panik på kliniken", Lisebergsteatern 1993-94