"Vär(l)dens galenskap", Chinateatern 1985-86

Intresset var enormt när Lasse Berghagen skulle sätta upp en egen musikal på Chinateatern hösten 1985.  43 000 biljetter var bokade långt före premiären. Föreställningen fick titeln "Vär(l)dens galenskap" och för manuset och musiken svarade Lasse Berghagen själv tillsammans med Peter Ström. 

Handlingen utspelar sig kring ett litet torg där en fastighet skall lyxsaneras, vilket medför att flera av hyresgästerna måste ge sig av från ett hem de bebott i decennier. Den hotfulla situationen gör att folket i fastigheten kommer varandra närmare. Tillsammans blir dom starka och lyckas sätta den girige vicevärden på plats. Musiken var en blandning av pop, ballader, visor, spanskt, grekiskt och till och med en nypa rockopera. Det musikaliska temat "Ta för dej utav livet" var en typisk Berghagen-uppmaning. 

I ensemblen fanns folkkära namn som Inga Gill, Gösta Wälivaara, Gunilla Åkesson och Stefan Ljungqvist. Allting såg ut att luta åt succé.

När det var några veckors repetition kvar började det bli kaotiskt. Musikalen var inte helt färdig. Ensemblen hade ännu inte fått tillgång till Chinateaterns scen och hann bara repetera på plats fyra gånger innan ridån gick upp. Motsättningar uppstod mellan dansarna och koreografen. Regissören hoppade av och försvann några dagar före premiären. Lasse Berghagen började ana att han stod inför sitt livs största fiasko och övervägde också att rymma från alltihop. Premiären blev inte alldeles lyckad.

"Vår(l)dens galenskap" sablades ner ordentligt i pressen och liknades vid ett mediokert studentspex, lokalrevy eller barnteater i grundskolan. Den giftige teaterkritikern Bengt Jahnsson i Dagens Nyheter uppmanade alla som bokat biljetter att genast avbeställa dom. "Den konstnärlige förloraren i detta fiasko är Lasse Berghagen. Hans viskonst har alltid haft en vardaglig charm, med ömsinta toner och poesiblänk. Här blir allt prat och pratsång. Dessutom tycks han enbart omge sig med ja-sägare. Flirtige Knut är passé på 80-talet till och med som parodi", menade Jahnsson.

Expressen skrev: "Lasse Berghagen är en hygglig grabb som i sina visor framför livsfilosofin nu-ska-vi-vara-snälla. Detta är också temat i hans musikal, och det är tunt. För att inte säga tönt."

"Stockholm är en av Europas, ja kanske världens teaterrikaste städer, med ett 50-tal scener. Chinateatern är en av dem, en av de dyraste. Lasse Berghagens, Peter Ströms och Peter Flacks uppsättning håller faktiskt inte måttet för vad som krävs på en stor huvudstadsteater" skrev Sven Malm i Svenska Dagbladet. Lasse Anrell i Aftonbladet uppskattade värmen, känslan och ärligheten i föreställningen och skrev positivt om skådespelarna, men han påpekade också bristen på regi och tempo. Conny Hetting i GT förutspådde en långkörare: "Det är ett ganska småputtrigt musicalspex med Stefan Ljungqvist som dynamo och Inga Gill som lysande stjärna. Men framförallt är Vär(l)dens galenskap en jätteportion av Lasse Berghagen. Av de 21 låtarna har han skrivit 19, och åtminstone hälften av dem skulle utan vidare kunna stå på egna ben - utan musicalinramningen."

Trots den negativa kritiken så blev "Vär(l)dens galenskap" en publikframgång. 202 föreställningar och en publiksiffra på mer än 100 000 besökare är inget dåligt facit. Lasse Berghagen kunde gå ur sitt musikaläventyr med högburet huvud.

Läs också:

Lasse Berghagen 75 år

"West Side Story", Chinateatern 1989