"South Pacific", Oscars 1952-53

Rodgers och Hammersteins musikal "South Pacific" handlar om kärlek vid första ögonkastet, rasfördomar och den svåra konsten att fånga livets möjligheter, allt skildrat med andra världskriget och Söderhavet som fond. Kärleken blossar upp mellan den franske plantageägaren Emile de Becque och den unga amerikanska sjuksköterskan Nellie, liksom mellan löjtnanten Joseph Cable och den infödda kvinnan Liat. Becque är änkling och far till två barn med en inhemsk mor, och Liat en fattig polynesiska utan framtidsutsikter. Skall de två amerikanska medborgarna övervinna sina egna och andras fördomar och följa sitt hjärta? Kan man älska någon med annan hudfärg, från en annan kultur?  För att vara skriven redan 1949 känns ämnet modernt vid första anblick, men mångkultur är sannerligen inget nytt påfund. "South Pacific" är fylld med vacker musik där melodier som "En förtrollad afton", "Bali Hali" och "Jag måste tvätta bort en karl ur mitt hår" är de mest kända. 

"South Pacific" blev en dundersuccé när den gick upp på Broadway och spelades närmare 2 000 gånger. Sverigepremiär blev det på Oscarsteatern 1952 med Ulla Sallert och Kim Borg i huvudrollerna som Nellie och de Becque. Sigge Fürst spelade en myndig kommendörkapten och Åke Grönberg sågs i den komiska rollen som korpralen Luther Billis. 

Föreställningen fick ett ganska blandat mottagande: "När skickliga amerikaner tillverkar en hurtig operett som spelar under striderna mot japanerna i Stilla havet får hopkoket en fadd smak. För att humöret skall hållas uppe i salongen måste författarna rimligtvis göra kriget muntert och trevligt, och följden blir en obehaglig förljugenhet som det är svårt att svälja, även om det sveps in i präktiga portioner musik", skrev Dagens Nyheters kritiker. "... hela anrättningen är inlagd i olja. Musiken flyter omkring, konturlös oljig, smått konstpretentiös utan att egentligen mena något med det, standardiserade tonfall utan den melodiska friskhet som glimtvis utmärker samme upphovsmans Oklahoma", ansåg Expressen. Svenska Dagbladets recensent var positivare: "Ett imponerande uppbåd av artister, inte bara av svensk extraktion, har av Sven-Åge Larsen instruerats och av Rodgers inspirerats att spela väl och sjunga vackert. Av balett finns nästan ingenting, men desto mer av körer - ändå är ensemblescenerna både rörliga och anmärkningsvärt lediga." 

Trots publikfavoriter som Sallert, Grönberg och Fürst i rollistan uteblev den stora framgången för Oscarsteatern och därefter har "South Pacific" varit ytterst sällan spelad på våra svenska teaterscener.

Läs också:

"Hur man lyckas i affärer..." Oscarsteatern 1964-65

"Csardasfurstinnan", Oscarsteatern 1981-82