Aquaman: Detta är 300 miljoner dollar rätt ner i havet

Aquaman var över förväntan
GP:s Mats Johnson har sett Aquaman, en tatuerad muskelhjälte som kan prata med fiskar. Och han är inte glad. 

Den som följt mig och mina åsikter kring DC Extended Universe vet att jag inte är särskilt imponerad av det så här långt. Varken av filmerna eller majoriteten av deras hjältar. The Flash, Cyborg och Aquaman har alla fått en start som inte alls tilltalat mig och därmed har mitt intresse för Aquamans fristående film varit mycket svagt. Problemet ligger huvudsakligen i Jason Momoa och efter att ha sett filmen kan jag konstatera att han fortfarande inte är min Aquaman, även om vissa mindre förbättringar skett. Samtidigt måste jag nog acceptera att min vision om hur hjälten borde vara i filmuniversumet inte kommer uppfyllas och jag får därför helt enkelt leva med att det är Momoa som är framtiden.

LASMER ; Håkan Hellströms nya album – gubbigt och stundvis rörande vackert

Är du själv nyfiken på filmen och helst vill veta så lite som möjligt om den så räds ej! Jag kommer inte avslöja några detaljer.

Som rubriken antyder var jag positivt överraskad av Aquaman, men eftersom förväntningarna var så låga säger det egentligen inte så mycket. Det här är nämligen inte en film som jag kan beskriva som fantastisk, underbar eller mästerlig. Det är en okej upplevelse som underhåller från början till slut men som också lämnar en del att önska. Sett till berättelsen är det en väl ihopsatt sådan som känns som en spännande skattjakt där fienden alltid är hack i häl. Striderna är finurligt koreograferade och fungerar bra på såväl land som under ytan. Däremot brister specialeffekterna relativt ofta vilket bitvis distraherade mig som tittare.

Aquaman känns väldigt fristående från resten av universumet och refererar inte särskilt mycket alls till någon annan händelse från andra filmer. Det är dock uppskattat eftersom större delen av filmen ägnar sig åt att etablera Atlantis och de olika folkslagen som existerar under ytan. Ibland blir det kanske lite rörigt men i helhet fungerar det bra och leder upp till en intressant sista akt. Det är bara synd att James Wan var tvungen att applicera märkliga låtar och malplacerade skämt som förstör scener som annars fungerade bra. För ofta känns tonen i Aquaman väldigt ojämn och hoppar ofta abrupt mellan Arthurs resa och Orms rojalistiska konflikter. Som skurk fungerar han hur som helst suveränt då konflikten känns välgrundad och intressant.

Sammanfattningsvis är Aquaman en film som på ett effektivt sätt illustrerar problematiken i att vara en del av två världar som tycks vara omöjliga att förena. Det är en fiffigt ihopsatt berättelse som gör nytta av flera karaktärer med relation till hjälten och som fans kommer att glädjas lite extra av. Däremot är både tonen och effekterna ojämna, dialogerna känns ofta ostiga och det saknas en känsla av sårbarhet hos karaktärerna.