"Tokiga grevinnan", Kungl. Dramatiska Teatern 1950

När den franska dramatikern Jean Giradoux dog 1944 efterlämnade han den kärleks - och trohetsförklaring till Paris som i original heter "La Folk de Chaillot". I Sverige fick den heta "Tokiga grevinnan". Pjäsen beskrivs som en komedi eller en fabel. Det är en protest mot främmande exploatörer, individens protest mot hotande robotisering, hjärtats protest mot alla arter - byråkratiska, finansiella, politiska - av organiserad omänsklighet. 
Chaillotkvarterets fjolla, gaturoriginalens drottning, en bisarr kvarleva från en bättre tid, gör revolution för att rädda sin älskade stad. Några maktens män tänker exploatera och riva staden i sin jakt på olja. Fjollan sätter en djävulsk plan till verket. Med den söta lukten av olja och via en lucka i sin källarbostad lurar hon ner hela profitörhorden i det parisiska kloaksystemets underjord, därifrån finns ingen utväg sedan luckan slagit igen. 
Det är en apart historia, en mörk komedi men med både fantasi och charm. 
Rollen som den fjolliga grevinnan var ett av Karin Kavlis paradnummer, hon spelade den med framgång vid stadsteatrarna i Göteborg och Stockholm. I Dramatens uppsättning våren 1950 var det Tora Teje som tronade i titelrollen. Rollen var helt olik allt Teje gjort tidigare: "En groteskt utspökad kärring, stor som ett hus, skrattande med hästtänder, svassande på en trottoar eller lurande genom ett hål i sin parasoll ur någon avkrok. En farskarikatyr av en otidsenlig varelse, enkel i själen, men i grunden enkel på ett värdigt sätt, som det bondskt folkliga eller det goda", skrev Ebbe Linde i DN.

I den rekordlånga rollistan hittar man Mimmi Pollak, Signe Enwall och Margaretha Krook som den tokiga grevinnans tre medsystrar. Bland kapitalistbovarna framställde Rune Carlstén en av sina neurotiska skurkar. Här fanns Hugo Björne som baron, Jan-Olof Strandberg som en prosektör och Hilding Gavle i rollen som en filosofisk lumphandlare. Ett nytt och dittills okänt namn var Lars Ekborg som tillsammans med Doris Svedlund gestaltade pjäsens unga par. Svenska Dagbladets anmälare skriver om den unge Lars Ekborg: "... frisk och behagligt naturlig - tydligen kan man vänta en hel del av en ung man med hans lätthet att finna sig till rätta på scenen."

Läs också:

"Den jäktade", Dramaten 1974-76