Har skolan blivit föräldrar?

En debattartikel i Expressen väckte rubrikfrågan hos mig. För den som inte vill klicka på länken kan jag dra en sammanfattning. Kommun- och regionpolitiker från fem riksdagspartier och två lokalpartier föreslår att cykling av miljö- och hälsoskäl ska ingå i läroplanen.

Jag hatar inte cyklar och håller med om att det vore bra om både barn och vuxna börjar röra sig mer, men jag har fått uppfattningen att skolorna redan har svårt att hinna med undervisning i riktiga skolämnen. Ni vet, matematik, svenska och sånt, inte cykling, normkritik eller ens ”ett aktivt och systematiskt värdegrundsarbete som ska genomsyra undervisningen”.

Skulle vi inte kunna göra så här att föräldrar tar föräldrarollen, alltså uppfostrar barnen, lär dem cykla, knyta skorna, att respektera äldre och äta med bestick, så kan skolan lära barnen multiplikationstabellen, ordklasserna och Hallands floder?

Man måste kunna krypa innan man kan gå. Den principen gäller inte bara barn utan i allra högsta grad också den svenska skolan. Börja med baskunskaper. Den dag alla elever lämnar skolan utan väsentliga brister i kärnämnen, alltså att de kan läsa, skriva och räkna, prata engelska osv, då kan vi diskutera om skolan ska lära ut cykling. Eller kanske inte vi, själv är jag nog död redan om 50 år.