"Publiken skrattade så den nästan dog" konstaterade Göteborgs-Posten efter premiären på farsen "Panik på kliniken" på Lisebergsteatern i Göteborg hösten 1993. Pjäsen är en av Ray Cooneys många skrattpiller och heter i original "It Runs in the family". Handlingen tilldrar sig på ett sjukhus där en överläkare efter 18 år får veta att hans utomäktenskapliga äventyr med en sjuksköterska resulterade i en son. Naturligtvis dyker sonen upp på sjukhuset samma dag som överläkaren skall hålla ett viktigt föredrag på en stor läkarkongress. Sedan följer den ena lögnen efter den andra, missförstånden och förvecklingarna blir allt värre. Överläkaren jagas av sonen, som jagas av polisen. Från andra hållet rycker hans fru och sjukhusdirektören i honom, samtidigt som några kolleger repeterar ett julspex. I Hagge Geigerts bearbetning utspelades handlingen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Puck Ahlsell spelade den ledande rollen som den stressade överläkaren. Ulf Dohlsten gestaltade hans hjälpsamma kollega som på sant farsmanér lyckades trassla till situationerna ännu mer. Niclas Wahlgren dök upp i punkarutstyrsel som den utomäktenskapliga sonen. Mona Seilitz gjorde en bestämd sköterska, Inger "Pippi" Nilsson spelade överläkarens hustru och Jill Ung gjorde hans tidigare älskarinna. Stor lycka gjorde Laila Westersund som den 85-årige långvårdspatienten Rufus Krut som också lyckades röra till intrigen ordentligt. Ensemblen fullbordades av Rune Olson, Christer Fjällström, Micke Bengtsson och Märta Ternstedt.
Recensionerna var övervägande positiva: "Poängerna kommer tätt som ett ösregn i Göteborg och publiken skrattade ibland så den snyftade" skrev Aftonbladet och berömde radarparet Puck Ahlsell och Ulf Dohlsten: "De är samkörda i den här sortens snabba farser, har tajming och spelar inte över. Tack vare dem blir Panik på kliniken sevärd."
Om Laila Westersund skrev Lars Lindström i Expressen: "Både hennes minspel och tajming är av formidabel klass."
Peter Wennö i tidningen iDAG: "Något så ovanligt som en ovanligt rolig fars." Margareta Artsman i SvD anmärkte på att en del skämt var lite väl enkla: "Men faktum kvarstår - sällan eller aldrig har jag hört så många täta skrattsalvor i en teatersalong." "Panik på kliniken" blev en långkörare på Lisebergsteatern och visades så småningom i TV.
Läs också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar