Operetten utspelar sig i 1700-talets Venedig. Hertigen av Urbino är en kvinnotjusare som fått ögonen på Delacouas stiliga hustru. För att rädda henne undan Hertigen utbryter en förklädnadscirkus med många förvecklingar. I den mörka, italienska natten vet man inte vem som är utklädd till vem.
"En natt i Venedig" av Johan Strauss d.y. hör inte till hans största framgångar. Redan vid urpremiären konstaterades att texten var i tunnaste laget och musiken kom att omarbetas gång på gång. Stora Teatern i Göteborg fick ändå en hygglig framgång när operetten sattes upp i Josef Halfens regi 1953. Här fanns publikkära namn i rollistan som Gösta Kjellertz, Maj Lindström, Eric Zetterman, Märta Ternstedt och Nisse Ericson. "Halfen, som har en beundransvärd förmåga att blåsa liv i Storans stundom något slumrande förmågor, ger en glad och livlig föreställning i rivande tempo. Straussoperettens första tämligen menlösa akt har inte varit mycket att göra åt, men desto bättre blir det i den andra, där man efter en förträfflig upptakt med baletten i vals på roterande vridscen spelar operett så det gnistrar om rampen", stod att läsa i Dagens Nyheter.
"Det är en äkta Straussoperett som Storan presenterar i en mycket sober infattning, där Einar Hjort trollat fram sin hittills vackraste dekor", skrev Aftonbladet och rosade särskilt Gösta Kjellertz och Eric Zetterman: "Men naturligtvis gladdes man åt Gösta Kjellertz kärva men manliga sång och nobla hållning som Hertigen och framför allt åt den oersättliga Eric Zetterman, som alltid för med sig in på scenen en hälsning från gammal god teaterkonst, frappant framför allt i hans säkra och tydliga diktion och den balanserade humor som i tusen skepnader varit hans speciella adelsmärke."
Svenska Dagbladet sammanfattade föreställningen: "Det var kort och gott en premiärföreställning som gladde sinnena och som man hade mycket roligt åt."
Läs också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar