Larmet från IVA: ”Mardrömsvärld”, Kaotisk, orolig och extremt påfrestande. Så ser vardagen ut för många anställda inom intensivsjukvården i Stockholm.

Larmet från IVA: ”Mardrömsvärld”

Kaotisk, orolig och extremt påfrestande. Så ser vardagen ut för många anställda inom intensivsjukvården i Stockholm.

– Det är som en mardrömsvärld. Vi räcker inte till hur vi än sliter och har inte en chans att upprätthålla en anständig vård, säger Anna Helmersson, intensivvårdssjuksköterska på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

I slutet av mars var situationen ansträngd för Anna Helmersson, som vanligtvis arbetar på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, och hennes kollegor – men under kontroll.

Nästan två veckor senare har hon temporärt förflyttats till Karolinska i Huddinge. Där är läget nu betydligt värre i takt med att antalet nya virusfall stiger dagligen under den pågående coronapandemin.

– Det är fruktansvärt hårt. Vi försöker hålla ångan uppe och stötta varandra men det går snabbt utför med orken. Man är så oerhört skör, säger Anna Helmersson.

– Alla strukturer, rutiner och allt vi någonsin har sysslat med inom intensivvård är upphävt. Det vi gör nu är bara det mest basala, fortsätter hon.

Avskärmad från mänskligheten
I ett virusdrabbat Stockholm beskriver hon sin verklighet som avskärmad från resten av mänskligheten. En mardrömsvärld man som intensivvårdspersonal helt slukas av.

– Jag häpnar när jag kommer ut och upptäcker att människor lever ett vanligt liv.

Drygt 4 200 personer har smittats i regionen och över 200 av dessa intensivvårdas vid något av Stockholms akutsjukhus. I regionen har 522 personer avlidit i virussjukdomen som har slagit mot Stockholm betydligt hårdare än övriga delar av landet.

Räknar med att bli smittad
Enligt Anna Helmersson är situationen för henne och kollegorna i Huddinge oerhört kaotisk med en känsla av otillräcklighet som ständigt är närvarande.

Särskilda rockar, skyddshandskar, skor och masker gör arbetet ännu tyngre.

– Ofta är rockarna så långa att man måste göra ett skärp av kirurgtejp och visiren sitter så tätt att de immar igen. Man får bygga en skorsten av pappershanddukar som man sätter i pannan. Så går man omkring i fyra till sex timmar åt gången och kan knappt röra sig, säger hon och räknar med att själv bli smittad någon gång.

”Råder kaos”
Nyligen aktiverades ett så kallat krislägesavtal för intensivvården i regionen som bland annat innebär att personalen får mer betalt i utbyte mot utökad arbetstid och högre flexibilitet vid att omplacera personal.

Under de närmsta fyra veckorna måste personal inom intensivvården som omfattas av avtalet därför vara beredd att inställa sig för arbete med en timmes varsel. Det inkluderar exempelvis läkare, undersköterskor och sjuksköterskor.

– Vi måste alltid ha telefonen på utom när man sover efter avslutat arbetspass. Så fort man vaknar sätter man på den för vi kan bli inringda när som helst, säger Anna Helmersson.

Trots det ansträngda läget uppger hon att stämningen bland kollegerna fortfarande är god. Och att allt fler skolas om och rekryteras till vården underlättar. Däremot efterlyser hon tydligare central styrning för hur arbetet ska skötas när många är oerfarna av att jobba inom vården.

– Det här är inte likt något vi har övat på någonsin. Arbetssätten är helt nya. Vi behöver tydliga rutiner för vårt sätt att arbeta och att de riktlinjer som finns för hur vi ska behandla covidpatienter faktiskt tas i bruk. Nu råder kaos, säger hon.