"Farmor och Vår Herre", Stockholms stadsteater 1963

Farmor Agnes Borck sitter på sängkanten och samtalar med Gud och ser tillbaka på sitt liv. Hon började som fattig piga, gifte sig rikt och blev karriärkvinna. Under alla år har hon drivit sin makes gods med hårda nypor. Hon har inte varit snäll. Hon har hunsat sin make, tyranniserat tjänstefolket och aldrig givit sina barn någon kärlek eller ömhet. Barnen har sedan länge vänt henne ryggen och hon får inte träffa sina barnbarn. Nu, inför sin 76-årsdag, gör hon ett tafatt försök att försonas med barnen. Hon tänker sälja gården för att ge barnen och barnbarnen ett fint arv. 

Hjalmar Bergmans "Farmor och Vår Herre" är en klassiker som har spelats på många teaterscener och rollen som Farmor har blivit en drömroll för många äldre aktriser. 1963 gjorde operettstjärnan Naima Wifstrand rollen i en bejublad uppsättning på Stockholms stadsteater. Åke Fridell, Märta Dorff och Nils Fritz spelade de tre barnen. Keve Hjelm gestaltade familjens svarta får Nathan, det förskrämda barnbarnet som stal och flydde och som nu återvänder som en rik man klädd i päls. 

"Det är inte mycket att orda om, Naima Wifstrand är den mest förtjusande farmor som gått över en scen i Hjalmar Bergmans Farmor och Vår Herre. Hon är mjuk och hon är öm och hon är ett riktigt bergslagstroll, en knotig enbuske med explosiv och på samma gång seg och absolut oböjlig vilja", skrev Expressen. 

"Naima Wifstrands Farmor är charmant. Tolkningen har bredd, nyanser och skärpa. Och det är denna prestation som gör föreställningen sevärd", ansåg Gunnar Falk i Svenska Dagbladet. Ebbe Linde i Dagens Nyheter gav en särskild blomma åt Linnea Hillberg för hennes tolkning av den sturska och frispråkiga trotjänarinnan Emma: "Hon är näst nog Farmor själv den person som gör starkast intryck i denna giv, och de bägge klär varandra förträffligt."

Läs också:
"Amadeus", Stockholms stadsteater 1981