Leifby: Christian Olsson är som en Bengt Grive på LSD

Christian Olsson är som en Bengt Grive på LSD 
Radion går ofta under radarn men är det någon på radion som inte går under radarn så är det kommentatorn Christian Olsson.
Ni vet, han som låter som en LSD-trippad Bengt Grive.

Det vilar någonting högtidligt över ordet radio.Den har stått där och skorrat i snart 100 år, över beredskapsår och i efterkrigstider, och när teven kom i slutet av 50-talet var det många som trodde att mediets tid var utmätt.

Radion klarade sig fint och den står stadigt än i dag trots RJ45-kontakter, tvoddar och hologramteknikaliteter. Eller kanske just därför.

Borta är kristallen och trådrullen, nu finns radion tillgänglig i var mans ficka, formen har knappt förändrats på ett sekel och radion erbjuder någonting annat än de ängsliga tv-sändningarnas ständiga larm och påbud.

När teven tvingar på oss redogörelser om det vi redan har sett kan radion drilla våra sinnen på ett annat sätt.

Jag lär känna mig själv när jag lyssnar på radio.

Ännu spännande och mystisk

Efter radions inträde på 20-talet beskrevs den som någonting märkvärdigt, spännande och mystiskt och den beskrivningen är lika träffande i dag.

Under guldåldern på 50-talet satt två tredjedelar av Sveriges befolkning och lyssnade på radions lördagsunderhållning.

Jag vet inte hur det står till med den kollektiva lyssningen i dag, vi lever trots allt i det själviska tidevarvet, men jag har förstått att det fortfarande rattas en del.

Enligt siffror från Sveriges Radio lyssnade hälften av svenskar mellan 12 och 79 år på P4 någon gång under dygnet då Sverige mötte Schweiz i åttondelen.

1,9 miljoner personer lyssnade på Sverige-Mexiko, den genomsnittliga lyssningstiden var 35 minuter (matchen sändes ändå i SVT) och var femte kvinna i åldern 20-34 följde matchen i P4.

Allt var inte bättre förr, men det som var bra förr står sig ganska bra fortfarande, trots en allt mer fragmenterad mediekonsumtion.

Efter att ha legat raklång på kökssoffan med benen i kors och lyssnat några kvällar är det lätt att förstå varför folk väljer radions VM-sändningar.

Det finns en specialeffekt i att vara helt utlämnad till någon annans blick.

Under VM har Radiosporten matchat olika kommentatorspar.

Bidragit med närvarokänsla
Den alltid lika trygga ”Dagge” Malmqvist har funnits där, förstås, precis som Christian Olsson som vi återkommer till strax.

Andreas Matz har äntligen fått den scen han förtjänar och Petra Svensson kommenterade några matcher i VM-inledningen.