Expert: SD har mycket att vinna på filmen om S
SD:s film om Socialdemokraterna är ett nytt grepp i modern svensk politik.
Att svartmåla motståndare är en vanlig och ofta framgångsrik taktik i USA – och SD har mycket att vinna, enligt experter.
– De mobiliserar och engagerar sina egna anhängare, säger Kajsa Falasca, forskare i politisk kommunikation.
Sverigedemokraterna för in en ny taktik i den svenska valkampanjen med sin dokumentär om Socialdemokraterna. Den är ett exempel på "negativt kampanjande", något som visat sig effektivt i till exempel amerikanska valrörelser.
– I filmen svartmålar SD sina motståndare. Det är ett inslag i den svenska valkampanjen som vi inte sett tidigare. Här brukar partier presentera sin egen politik, vad de vill göra, säger Kajsa Falasca, forskare i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall.
Vinner poäng hos egna anhängare
– SD har inte mycket att förlora på en sådan taktik. De vinner poäng hos sina egna anhängare som gillar och sprider budskapet i sociala medier. Och som inte lyssnar på kritik och argument mot en sådan här film.
– Det finns potential i en sådan film. Populism och förenklade budskap går bra i sociala medier. Jag ser redan att många hyllar filmen på Twitter och säger att "äntligen kommer sanningen fram", säger hon.
Kajsa Falasca säger att filmen är en mycket förenklad framställning av Socialdemokraternas historia. Hon förklarar att filmmakarna plockar ut citat och bilder som redan är kända från den politiska historien, men utan att sätta in dem i ett historiskt sammanhang.
– SD kommer själva att se filmen som en framgång med alla share och like i sociala medier. Filmen får kritik från de politiska motståndare, men frågan är om det biter, säger Kajsa Falasca.
"Missbrukar historien"
Per T Ohlsson {Per Evald Torbjörn Olsson}, senior krönikör på Sydsvenskan och författare till flera böcker om Sveriges politiska historia, är kritisk till filmen:
– Så här kan man missbruka, och lite vränga till, historien. Man tar några korn av sanning och odlar en helhetsbild som åtminstone delvis är helt missvisande, säger Per T Ohlsson.
Vissa menar att det är ganska många korn av sanning?
– Det är en problematisk historia som inte bara skuggar Socialdemokraterna, utan även faller på andra politiska partier. Man kan inte göra Socialdemokraterna ensamt ansvariga.
Per T Ohlsson tar upp den tyskvänliga politiken under andra världskriget som exempel:
– Det var en samlingsregering, och det här hade ett förkrossande brett stöd i riksdagen, säger han.
Samtidigt säger Per T Ohlsson att det stämmer att det finns rasbiologi i partiets historia.
– I folkhems- och välfärdsprojektet fanns ett inslag av att man skulle skapa ett bättre människomaterial.
Per Evald Torbjörn Olsson tar upp de socialdemokratiska politikerna i början av 1900-talet som uttryckte sig revolutionärt och våldsbejakande.
– Det är naturligtvis sant att dessa röster fanns i arbetarrörelsen, men man gjorde upp räkningen med dem, vilket ledde till en partisprängning 1917.
Hårda kritiken: ”Förknippas med Joseph Goebbels”
Per T Ohlsson menar att filmen närmar sig propaganda:
– Man använder förenkling, överdrifter, utlämnande av ganska viktiga upplysningar som hade komplicerat bilden och i bland rent missvisande grepp, säger Per T Ohlsson och fortsätter:
– De använder klassiska propagandagrepp som närmast förknippas med Joseph Goebbels.
SD:s film om Socialdemokraterna är ett nytt grepp i modern svensk politik.
Att svartmåla motståndare är en vanlig och ofta framgångsrik taktik i USA – och SD har mycket att vinna, enligt experter.
– De mobiliserar och engagerar sina egna anhängare, säger Kajsa Falasca, forskare i politisk kommunikation.
Sverigedemokraterna för in en ny taktik i den svenska valkampanjen med sin dokumentär om Socialdemokraterna. Den är ett exempel på "negativt kampanjande", något som visat sig effektivt i till exempel amerikanska valrörelser.
– I filmen svartmålar SD sina motståndare. Det är ett inslag i den svenska valkampanjen som vi inte sett tidigare. Här brukar partier presentera sin egen politik, vad de vill göra, säger Kajsa Falasca, forskare i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall.
Vinner poäng hos egna anhängare
– SD har inte mycket att förlora på en sådan taktik. De vinner poäng hos sina egna anhängare som gillar och sprider budskapet i sociala medier. Och som inte lyssnar på kritik och argument mot en sådan här film.
– Det finns potential i en sådan film. Populism och förenklade budskap går bra i sociala medier. Jag ser redan att många hyllar filmen på Twitter och säger att "äntligen kommer sanningen fram", säger hon.
Kajsa Falasca säger att filmen är en mycket förenklad framställning av Socialdemokraternas historia. Hon förklarar att filmmakarna plockar ut citat och bilder som redan är kända från den politiska historien, men utan att sätta in dem i ett historiskt sammanhang.
– SD kommer själva att se filmen som en framgång med alla share och like i sociala medier. Filmen får kritik från de politiska motståndare, men frågan är om det biter, säger Kajsa Falasca.
"Missbrukar historien"
Per T Ohlsson {Per Evald Torbjörn Olsson}, senior krönikör på Sydsvenskan och författare till flera böcker om Sveriges politiska historia, är kritisk till filmen:
– Så här kan man missbruka, och lite vränga till, historien. Man tar några korn av sanning och odlar en helhetsbild som åtminstone delvis är helt missvisande, säger Per T Ohlsson.
Vissa menar att det är ganska många korn av sanning?
– Det är en problematisk historia som inte bara skuggar Socialdemokraterna, utan även faller på andra politiska partier. Man kan inte göra Socialdemokraterna ensamt ansvariga.
Per T Ohlsson tar upp den tyskvänliga politiken under andra världskriget som exempel:
– Det var en samlingsregering, och det här hade ett förkrossande brett stöd i riksdagen, säger han.
Samtidigt säger Per T Ohlsson att det stämmer att det finns rasbiologi i partiets historia.
– I folkhems- och välfärdsprojektet fanns ett inslag av att man skulle skapa ett bättre människomaterial.
Per Evald Torbjörn Olsson tar upp de socialdemokratiska politikerna i början av 1900-talet som uttryckte sig revolutionärt och våldsbejakande.
– Det är naturligtvis sant att dessa röster fanns i arbetarrörelsen, men man gjorde upp räkningen med dem, vilket ledde till en partisprängning 1917.
Hårda kritiken: ”Förknippas med Joseph Goebbels”
Per T Ohlsson menar att filmen närmar sig propaganda:
– Man använder förenkling, överdrifter, utlämnande av ganska viktiga upplysningar som hade komplicerat bilden och i bland rent missvisande grepp, säger Per T Ohlsson och fortsätter:
– De använder klassiska propagandagrepp som närmast förknippas med Joseph Goebbels.