I januari 1970 slog Kar de Mumma upp dörrarna till sitt revyhus på Folkan. Precis som så många gånger tidigare var Hasse Ekman regissör för lustigheterna. Ur innehållet minns man gärna den fina dialogen mellan Stig Järrels Östermalmspensionär i pälskrage och Rolf Bengtsons gormande snötakvakt "Snitsar´n från Söder". De båda förbrödrar sig snart i gemensamma intressen och värderingar. Rolf Bengtson användes flitigt i revyn, han sjöng om "Maxwells silverklubba" och gjorde även en frustande parodi på Tom Jones.
Järrel gjorde ännu en av sina utmejslade satkärringar. Som alltid dök Fibban Karlsson upp strax före revyfinalen. Den här gången serverade han svidande sanningar om den svenska UD-hjälpen, om de tre vise männen Palme, Nilsson och Wickman som tillber stjärnan i öster om Alva Myrdals offervilliga ädelmod att i jämlikhetens intresse ta emot hög lön för att kunna betala en så mycket högre skatt.
Nykomling i ensemblen var Charlie Elvegård som gjorde en elak parodi på Arne Qvick och hans populära landsplåga "Rosen". Siv Ericks, Åse Kleveland och Lasse Berghagen utgjorde resten av ensemblen tillsammans med baletten.
"Kar de Mumma är den svenska revykonstens mästare!" utropade Stig Lantz i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Eva Lindsjö i Arbetet: "Det kanske inte är en av de allra största och mest minnesvärda revyerna Mumma har åstadkommit men onekligen en av de muntraste och fräschaste."
Siv Ericks och Charlie Elvegård
Gunnar Unger i SvD var positiv och skrev om Åse Kleveland: "Hon ser himmelsk ut - hon ser faktiskt ut som en ängel, en ovanligt stor vacker ängel, en veritabel ärkeängel - som hon sjunger avgrundsdjupt, till ypperliga texter av Kajenn."
Bakom signaturen Kajenn dolde sig Caj Lundgren, journalist och dagsversförfattare, som försåg Kar de Mumma-revyn med otaliga sångtexter genom åren.
"Den bästa revy jag sett Kar de Mumma prestera", tyckte Lars Åhrén i GT. "De som varit på Folkan en gång kommer alltid tillbaka eftersom alla besökare har utomordentligt trivsamt i den gamla revysalongen", konstaterade Alf Halldin i Göteborgs-Posten.
Föreställningen blev en långkörare. Med undantag för sommarmånaderna höll revyhuset öppet till 1 november, då hade man avverkat 209 föreställningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar