Den sentimentale Sven-Olof Sandberg

SOS, det låter som ett nödrop, men han kallades faktiskt så. Det handlar om Sven-Olof Sandberg (1905-74), mannen med en av Sveriges mest uppskattade sångröster. Han hade tänkt sig att bli skådespelare och efter att ha gjort några statistroller och tagit teaterlektioner fick han jobb hos ett resande teatersällskap. Han övergav teaterdrömmarna för ett tag och blev radiohandlare, först i Stockholm och senare i Sundsvall.

Grammofondebuten kom 1926 och han sjöng sig snabbt in i svenska folkets hjärtan. "Mor, lilla mor", "När bröllopsklockor ringa", "Varje stjärna är mig kär" var några av melodierna som slog. Sentimental smörja ansåg en del, men sentiment är ju helt enkelt känsla och kan vara fullt uthärdlig bara den serveras på rätt sätt.

1929 var hans verkliga toppår, nära en och en halv miljon SOS-skivor pressades ut på marknaden, däribland "Säg det i toner" och "Tangokavaljeren".

SOS blev folkparksidol, det sägs att folk inrättade sina semestrar för att få höra honom. Det blev en slags feber, precis som det blev runt Snoddas och Carola långt senare. I början av 1930-talet kom nästa lyckokast när han sjöng in "Calle Schewens vals" av Evert Taube. I tio års tid hade SOS sin huvudsakliga bärgning på den skivan och Taube blev nationalskald på kuppen.

På 1940-talet ändrade han inriktning, från att vara plattcharmör gick han till Kungl. Operan. Han debuterade som Germont i Verdis "La Traviata", kritiken var riktigt artig. Flera operaroller följde: Figaro i "Barberaren i Sevilla", Marcel i "La Bohème" och Tonio i "Pajazzo". Så småningom skar det sig med operaledningen. Han hade lite svårt att spela i lag och gå och vänta på roller. 

SOS var en mångsysslare och provade på lite allt möjligt. Mot slutet av kriget for han till USA för att låta svensk-amerikanerna höra den gamla spinnrocken spinna och de eviga bröllopsklockorna pingla. 

Han var intresserad av såväl fotografering som frimärkssamlande och blev frimärksredaktör på tidningen Året Runt på 1950-talet. I 15 år var han dessutom VD för Hobbyfrämjandet. Under 1960-talet blev han producent för en rad uppskattade musikprogram i Sveriges Radio. Sina sista levnadsår tillbringade han i Frankrike. 

Om ni lyssnar på Anders Eldemans "Da Capo" i P4 är chansen stor att ni får höra Sandbergs vackra stämma, där dammas hans gamla 78-varvsskivor av ideligen.